NUTS Karhunkierros ur ett nytt perspektiv


Löpningen bjuder alltid på nya utmaningar. 
Sen jag klev på ultraloppskarusellen för snart fem år sedan har livet plötsligt fyllts av en mängd härliga upplevelser och oanade människomöten. För en dryg vecka sedan var det dags igen. 

Den här gången var det lite extra pirrigt eftersom jag för första gången hade paketerat ihop en trailresa för Team Nordic Trail där många löpare skulle ge se ut för att göra nya personbästa i hur långt dom sprungit. Hela ledarteamet i TNT har jobbat fantastskt bra under vårt första verksamhetsår i Finland och vi håller benhårtfast vid att det är upplevelsen och glädjen som är det centrala. Vi laddade en hel buss full med traillöpare och drog upp till Ruka. Alla taggade och redo. 
Team Nordic trail hade löpare på alla startsträckor i årets upplaga av NUTS Karhunkierros så vi var alltså med på både 160 km, 80 km, 53 km och 31 km. Många med målet att springa personbästa och kriga sej öven sin komfortzon och springa mycket längre än dom tidigare gjort. 

Startade själv i startgrupp A på 31 km eftersom jag placerade mej bland dom 10 bästa i fjol. Hade donat och fixat med en massa grejer innan starten för att allt skulle klaffa under resan men jag var ändå taggad att springa och hade siktet inställt på att försöka hålla mej i täten. 

Redan under loppets första fem kilometer märkte jag att jag inte hade en chans att svara mot tätklungan. Det var bara att konstatera att jag fick släppa dom snabba tjejerna och köra mitt race i stället. Hålla lagom tempo och gnata på. Det är alltid kul att springa uppe i Ruka och stigen och banan är ganska lättsprungen. Ställena och rutten är bekant så det känns ganska hemtamt att ta sej fram längs valda delar av Björnstigen. Körde rundan läng Lilla Björnstigen i betydligt snabbare tempo än i fjol och styrde sedan stegen mot Ruka och dom sista stigningarna innan mål. 

Hade lite problem med andningen och vid 25 km kändes det rejält tung med både hettan, den dammiga banan och all pollen som fanns i luften. Gnatade ändå på eftersom det var så få kilometer kvar. 
Hade min dotter och hennes kompis som väntade på mej vid målet så precis när jag kom upp för den sista backen på Rukatunturi slog jag en signal att de fick börja hålla utkik vid målområdet. 
Lät benen rulla ner för den sista backen och var mest upptagen med att få syn på barnen. Hörde deras hejarop och dom var minst lika glad över att se mej som jag var över att se dom. Det blev några svettiga kramar i målområdet innan vi tog oss till hotellet för en snabbdusch.
Loppet gick helt okej. Förbättrade tiden en aning från ifjol, men fick konstatera att motståndet var hårdare i år. 
Flyttade fokus till att hinna träffa lite löparkompisar från Team Hoka One One och Salomon nere i byn och eftersom sommarvärmen kommit tidigt i år var det folkfest på varje uteservering. I flera timmar satt vi och diskuterade gamla och kommande lopp. Surrade med vinnarna till 160 km och även löparkompisar som tyvärr DNF:at av olika orsaker. Vi pratade skador, löpflow och träningsupplägg. Vi pratade ultralopp i alperna och jämförde löpprylar. Sånt som bara nernördare ultralöpare orkar svamla om men som är så oerhört skönt att få gräva ner sej i. 
Sen var det dags att ta emot alla kompisar från Team Nordic Trail. Självfallet hade jag följt dem ute på banan och visste att största delen av dem redan korsat mållinjen. Några hjältar som löpte dom långa sträckorna krigade på där ute på banan ännu och jag höll alla tummar och tår att alla våra löpare skulle lyckas med sina tuffa utmaningar. 
Vi samlades till löparmiddag senare på kvällen och redan så stod det klart att vi hade alla i mål utom en. 
Hoppas, hoppas han fixar det. Jag visste att han var oerhört seg och att han hade stenkoll på tiden. 
23.45 dök hans namn upp på den stora tavlan nere i tävlingsbyn. JAAA, han skulle klara det och Team Nordic Trail skulle få ALLA sina löpare över mållinjen under NUTS Karhunkierros 2018. Vår allra första tävlingresa! 
Så underbart. Vi mötte honom i målområdet och kunde sedan samla ihop gänget och bege oss till våra rum. 

Somnade som en stock. Lycklig över att än en gång fått vara med om allt det fina traillöpningen består av. Upplevelser, fina möten, delade med- och motgångar och den unika uppbackning bland alla löpare där ute på banan som är helt magisk. Så underbart att få uppleva NUTS Karhunkierros ur ett litet annat perspektiv. Så fint att få se andra lyckas och se glädjen i deras ögon. 
Traillöpning har liksom inga gränser i vad som ryms med i spektret av känslor, erfarenheter och den gemenskap som skapas i det att man någonstans allra längst in ändå utfört samma bragd. Kämpat sej fram längs samma bana, sett samma underbara natur och korsat samma mållinje. 
Alla med lika stela ben under hemfärden. 
Tack NUTS Karhunkierros och Northern Ultra Trail Service! Tack Team Nordic Trail för ALLT ni är. Tack för en fantastisk löpupplevelse ur ett nytt perspektiv. Delad glädje är alltid dubbel glädje!