På hög höjd i Kroatien

Kroatien har ett mycket brett utbud för traillöpare när det gäller både träningsmöjligheter och olika lopp med borde korta- och ultradistanser. Under mina två veckor jag hade förmånen att få bo alldeles i utkanten av Biokovo naturpark med Kroatiens näst högsta topp på 1762 meter avverkades många höjdmeter i löpdojorna. Äventyr fanns det gott om. Det var bara att välja och vraka mellan stigar, grusvägar, helt obanad terräng rakt upp i bergen eller vackra strandslingor på platt mark. Sällan räckte det med ett löppass om dagen. Det blev två veckor fyllda med galen, härlig och utmanande löpning. Mycket vatten gick det åt i den stundvis 35 gradiga hettan och både ödlor och spindlar trivdes bra där uppe i dom steniga bergen och man fick vara beredd på att ha dem som sällskap varje dag. Det ingick i konceptet liksom.

Jag klev upp vid halv sju snåret varje morgon för att få lite svalare temperaturer under mina morgonrundor. Ingen frukost i magen för att vänja kroppen inför mina kommande ultralopp. En halv banan, lite vatten och sen var det bara att riva av 2-3 timmar löpning uppe i bergen. Oftast tog jag bilen upp till en liten by som heter Topici därifrån det fanns lite olika stigar att välja mellan. Nästan alltid sprang jag stigen en bit upp och fortsatte sedan i helt obanad terräng till någon närliggande topp. Bergsterrängen bestod mestadels av låga risväxter samt massor av sten så det var relativt enkelt att ta sej fram även fast det inte fanns markerade leder. Brant var det också. Alla rundor bestod i något skede av scrambling och i vissa fall öven klättring. 

När jag kände att jag inte ville fortsätta i dom branta partierna utan att vara säkrad var det bara att vända och hitta andra vägar upp. I dom lägena var det viktigt att våga vända fastän det säkert skulle gått att chansa. När klippväggen ändå är helt lodrät och vägen ner är lång vill jag inte ta några risker. Uppe i bergen fanns inte heller alltid täckning för min mobil så det gällde helt enkelt att se till att komma ner helskinnad. Huvudet måste vara skärpt och tankarna klara i alla lägen. 

Kändes ändå bra att träna att fatta dessa beslut på tom mage, ensam uppe i bergen i stekande sol med bara mej själv som coach. Karaktärsdanande morgonträning kallas det!
Målet med träningen under dessa två veckor var alltså att samla så mycket möjdmeter i benen som det bara var möjligt. Det blev många fina rundor i Biokovo naturpark och eftersom vi också bodde en helg ute på ön Brac passade jag på att ta några toppar där också. Ute på öarna fick jag faktiskt ta en del omvägar eftersom jag ofta stötte på gigantiska spindelnät som jag inte var vidare pigg på att trassla in mej i. Spindelnäten kunde vara upp till fyra meter breda och i mitten satt en liten spindelkrabat lika stor som min tumnagel med långa snabba ben. Är inte egentligen rädd för spindlar med dessa var onekligen respektingivande och där jag kunde tog jag helt enkelt en omväg. På så sätt bevarades också deras vackra nät alldeles fina och hela. 

För dej som är sugen att springa trail i Kroatien rekommenderar jag att besöka Trailrunning croatias hemsida. Där finns alla trailleder och lopp som arrangeras samlade och presenterade. Sök gärna också upp dem på Facebook för att få tips och idéer om vilka trailevent som ordnas i Kroatien och vilka stigar som är löpbara. 
Vill du bara upptäcka naturen och bergen alldeles fritt går det också bra. Dina ben blir kanske aningen upprivna och blodiga när du springer obanat men i stället dyker du plötsligt upp på oerhört vackra platser där knappast många varit förut och din träning höjs ett snäpp både fysiskt och mentalt. 
Viktigast är att du vågar dej ut en runda och upptäcka de nya miljöer du vistas i under sommaren. Den bästa sightseeingen som bekant i löpardojorna.
Garanterat turistfritt är det oftast också bara du vågar lämnar asfalten. Ut och njut!