torsdag 12 januari 2017

När det klaffar.



Det är väldigt sällan det går som man tänkt sej. Det händer nästan aldrig. 
För ett år sedan stod jag inför ett faktum jag aldrig någonsin kunnat drömma om tidigare. Jag hade lyckats få startplats till tre av ultraloppen som ingår i världstouren. Jag visste att jag hade möjlighet att samla ihop 15 ITRA poäng och att jag skulle behöva springa långt, riktigt långt och dessutom plocka ofantligt många höjdmetrar under löpåret. 
Där började en resa som tagit mej så oerhört mycket längre än jag kunna ana. Idag fick jag ta del av resultatet på lottningen av startplatserna till mitt stora mål. Det jag jagat under året som gått. Det jag drömt om lite i smyg under en lång tid. De tydliga målbilderna jag låtit drömmarna nudda vid under långa löprundor vid havet, längs snåriga skogsstigar och ute på kalla havsvidder. Tanken på att jag faktiskt kan få möjligheten har funnits där. Har jagat mina poäng i mil efter mil, upp för bergssluttningar och ner i djupa dalar. Ändå har jag aldrig vågat hoppas på att nå ända fram till startlinjen till UTMB inom loppet av ett år. Har ännu svårt att se mej som en ultralöpare. Jag bara springer. Jag bara njuter av det jag gör. Drömmer. Hittar mål. Hoppas och siktar lite i smyg på det jag i hemlighet går och drömmer om. 


Nu har jag min startplats till UTMB 2017. Jag ska få ställa mej på startlinjen till det lopp som hägrat långt, långt borta. 170 km och 10 000 höjdmeter runt Mont Blanc. Mitt namn är med på listan över finländska löpare som ska åka till Chamonix i höst.
När jag klickade fram resultatet av utlottningen kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Det är så mycket jag sprungit mej genom. Mycket jag sprungit ifrån. Tills jag sakta men säkert börjat inse att jag inte springer undan, jag springer mot. Jag springer för mej, för livet, för andra. För att jag älskar det jag gör. Älskar friheten, naturen och kanske allra mest både gemenskapen och ensamheten som finns där ute. 
Det är då stegen bär. 
Tydligen bär dom ända fram till min dröm. Jag har min startplats till UTMB 2017. 
Så gott folk, keep on running. Drömmar finns det gott om.
Nu kör vi så det ryker!


  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

2019 - Året då allt hände!

Jag är lite dålig på att blicka tillbaka. Allt för ofta är det full fart framåt som gäller. Denna höst jag har jag dock tvingat mej själv at...