EN SANN LÖPFEST PÅ AXA FJÄLLMARATON

Under Fjällmaratonveckan samlades en stor drös löpglada människor för att springa omkring på vackra och leriga stigar längs fjällsluttningarna i Åre. Vi hade ordnat startplaser till huvudloppet Axa fjällmaraton redan i vintras men hunnit rata loppet eftersom fokus mest legat på ultraloppen i världstouren...fram till sex dagar innan startskottet gick. Ett sms från vänner uppe i Åre fick oss att hastigt ändra planer, boka färja och packa våra väskor för lite härlig löpning i vårt västra grannland. En sträcka på 43 kilometer och 2100 höjdmeter i vacker fjällmiljö låg där och väntade. Klart vi ska vara med!
Med en känsla av att vara fullständigt oförberedda inför loppet skjutsades vi ut till starten i Vålådalen av en god vän. Väl på plats förvandlades känslan av osäkerhet till något helt annat. Efter att ha stått och tagit in hela arrangemanget på avstånd, enligt lagom finsk sed, anade vi att detta skulle bli en alldeles fantastisk löpdag.

Solen sken, temperaturen låg på 15 grader och i startfållan kryllade det av bekanta ansikten man sett svettas och grina illa under tidigare ultralopp vi sprungit. Gemenskapen som byggs längs dom smala stigarna både i Alperna och här uppe i Norden bland alla löpare kan utbytas i en enkel blick eller en varm kram där mitt i uppladdningen. Been there done that. Vi är lika galna alla vi som står här. Att få dela den känslan är underbart. 

Ställer oss optimistiskt i fållan för tider mellan fem och sex timmar. Har inga som helst planer eller mål för löpningen under Axa Fjällmaraton. Förutom att komma i mål och njuta så mycket det bara går.
Startfältet börjar röra sej framåt och vi påbörjar den första stigningen upp till Ottfjället. Är inte så vidare förtjust i löpning längs vägar så det känns bra att kunna avverka den tråkigaste biten först för att sedan belönas med kalfjäll och fina vyer uppe på höjden. 

Jag hade sprungit en del uppe i Kebnekaise veckan innan och framför allt tränat utförslöpning så när vi väl fick bränna på i nedförsbacke blev jag alldeles till mej över hur himla kul det var. Känslan av att flyga fram i det låga fjällriset och bara låta benen rulla är helt fenomenal. Det är som att bli barn på nytt och jag sprang med ett brett leende hela vägen ner.

Efter det följde en del sunkigt harvande i skogen och då sjönk modet hos både Björn och mej. Eftersom detta lopp inte skulle ta så hemskt lång tid så var det bara typ tjugo minuter det kändes så. Snabbt var snårskogen bakom oss och vi fick börja ta oss upp på Hållfjället igen. Vi fortsatte vidare ner mot Ottsjön och nu kom vi in ett slags konstigt tillstånd då vi inledde en mängd intressanta diskussioner med våra medlöpare. Eftersom vi sytt fast små finländska flaggor på våra ryggsäckar så har det kommit att bli en väldigt smidig inkörsport till att inleda samtal. Oftast börjar det med att någon ropar "Heja Finland" och sen följer en lång släktutredning över någons pappa som bott ute i skärgården utanför Vasa eller någons morfar som kommer från en avlägsen by uppe i finska Lappland. Så höll vi på och pensionärspratade i över en timme så länge vi gnatade på vidare mot den sista stigningen upp på Välliste. Väl uppe friskade vinden i rejält och det blev nästan lite kyligt. Vi tog in den fina utsikten över Åreskutan och hela den vackra fjällmiljön en sista gång innan vi tog sikte ner mot skogen, Trillevallen och mållinjen. Dom sista 5 kilometrarna var enbart utförslöpning så det var skönt att bara låta benen rulla. Eftersom det regnat rejält under den gångna veckan var det rejält slirigt och blött längs stigarna och när man sprang utför hann man inte alltid bromsa utan fick slira iväg lite halvt okontrollerat nerför backarna. 

Väl nere i Trillevallen möttes vi av en härlig publikskara som hejade och hurrade och gav oss lite extra energi att kryssa mellan dom sista träden innan vi fick korsa mållinjen. Vi tog det obligatoriska "glada i mål" fotot åt lite godis och åkte sedan in till Åre tillsammans med vår supportervän i hans fina bil.
Vilken tur att vi fick det där sms:et som ledde oss till startlinjen till Axa fjällmaraton. Det var ett lopp som gjorde en glad ända in i själen. Härlig stämning, sköna människor och mycket fint arrangemang. Du som är sugen på att springa trail i fjällen, håll dej framme när startplatserna till Axa fjällmaraton släpps i vinter. Du får inte bara springa i en fantastiskt fin miljö, du får en hel löpfest på köpet.