OM KONTRASTER OCH ATT HÅLLA UT

Nästa ultralopp känns avlägset. Målet är att stå på startlinjen till Madeira Island Ultra Trail den 23 april 2016. Starten sker i Porto Moniz och sen är det bara att gnata på 115 kilometer och 7000 höjmeter. Sammanlagt blir det 14000 höjdmeter som skall avverkas om man räknar både positiv och negativ lutning, vilket jag tycker man bör göra. Man ska inte bara upp, man ska ner också. Loppet sträcker sej över hela ön och förhoppningsvis ska vi ta oss i mål i Forum Machico på en tid under 32 timmar. 
Det känns väldigt avlägset.

Målet just nu är att ta sej till start den 23 april och kontrasterna till det som väntar är enorma. Träningsförhållandena nu är usla. Glashalt och kolmörkt. Själva mörkret tycker jag är ett tryggt och välbekant element att träna i och eftersom det kommer vara kolsvart under stora delar av loppet så är det bara bra att få den biten tillgodosedd just nu. Det som gör mej frustrerad är isen och halkan som gör att dom flesta skogsstigar är så gott som oframkomliga här uppe i norr. Det blir till att hänga på gym och nöta asfalt i stället. Det känns segt ibland, men det är samtidigt bra med variation till traillöpningen.


Jag står här.

Det som väntar är det här.

Källa: www.madeiraultratrail.com

Det jag har just nu är det här.

Det är hit jag vill.

Källa: www.madeiraultratrail.com

Faktum är att det är starten som är målet. Både Björn och jag har våra registreringar klara till Madeira Island Ultra trail som ingår i Världs touren för ultralöpning och det finns liksom inga kryphål längre. Varje gång jag springer där ensam ute i skogen, på isiga, hala och mörka stigar är det målbilden om värmen, dom vackra bergen och den underbara upplevelsen Madeira Island Ultra trail kommer bli som håller mej motiverad. Annars skulle det aldrig gå. Jag springer för att nå startlinjen. Det är min belöning när jag klarat av denna kontrast jag befinner mej i nu. Det är bara att hålla ut. 
Det är alltid värt insatsen.