tisdag 4 oktober 2016

90 kilometer kvar till målet

För ett år sedan tändes en liten gnista. En avlägsen lockelse som hela tiden spökat i min hjärna under varje litet ynka träningspass jag gett mej ut på längs smala mörka skogsstigar eller vackra sluttningar uppe i bergen. Det har varit en nästan förbjuden tanke som hela tiden legat där och retfullt blinkat till för varje ITRA-poäng vi i TeamK kasserat in under året. Jag har vetat att det krävs tusentals kilometer löpning och många rejäla berg att erövra för att få ihop det som krävs för att förverkliga den lilla pyrande drömmen. 
Nu finns den ynka 90 kilometer bort. Så nära, så nära...ändå är jag 6000 höjdmeter och 90 kilometer från den avgörande linjen. Når jag fram är jag garanterad att  inom tre år få ställa mej på startlinjen till ett av världens mest prestigefyllda lopp Ultra Trail Mont Blanc fulldistans på 170 kilometer och 10 000 höjdmeter. Det är målet.




TeamK hade tänkt avsluta ultrasäsongen med CCC under UTMB veckan Chamonix.  Vi har sprungit totalt fyra ultralopp på sex månader och eftersom det är första året vi gett oss in i ultraserien på allvar kan vi inte annat än medge att det känns i kroppen att vi harvat på i hundratals kilometer och plockat över 20 000 höjdmeter under våra turer ute i bergen. Tanken var att avsluta säsongen i augusti och vila tills nästa års lopp tar vid.
Sen hände något. 
Eftersom vi inte tog oss i mål under loppet Madeira Island Ultra Trail stannade vårt saldo av ITRA poäng några retfulla snäpp ifrån antalet 15 som krävs för att få delta i utlottningen av en startplats till UTMB fulldistans. Jag hade redan tänkt att jag kommer igen nästa år. Att man inte kan kräva att man efter endast två års traillöpning ska kunna kvala in till en sådan tävling. Jag hade redan börjat släcka gnistan och låtit den sakta dö ut för att eventuellt tändas nästa år igen. Ända tills jag mötte en blick jag aldrig kommer glömma.
Jag stod i folkvimlet vid målgången av årets upplaga av UTMB i Chamonix och såg alla hjältar ta dom sista stapplande stegen över mållinjen efter en kamp på 47 timmar ute i hettan bland bergen. Jag såg deras leriga taniga kroppar, kände hur deras fötter värkte och hur de kämpade för att övervinna den sista smärtan för att ta sej över mållinjen. Sen såg jag ögonen, händerna som sträcktes upp i luften och alla nära och kära som stod och tårkade sina tårar när familjemedlemmar, fäder, mödrar, bröder och systrar tog sej i mål. Det var säkert inte bara resan runt Mont Blanc det handlade om. För många är resan långt djupare och mera betydelsefull än så. 
Det var i det ögonblicket jag mötte Björns blick. Han stod en bit bort i folkvimlet då allt stannade. I det ordlösa ögonblicket fattades beslutet. 
Vi ger oss inte än. 
Vi är för nära för att ge upp. Den 22 oktober ställer vi oss på startlinjen till Ultra Trail Lago d´Orta som löps i den lilla bergsbyn Omegna i Italien för att försöka få dom sista poängen som krävs för att kvala in. Målet är klart. Startlinjen till UTMB.


Även denna gång kan du stöda oss och Project Liv i deras arbete för långtidssjuka barn genom att betala in minst 5 euro till konto FI76 1113 3000 6201 91. Märk inbetalningen med TeamK goes UTLO. Alla pengar går oavkortat till Project Liv.
Mera info om Project Liv och deras verksamhet hittar du här. Tack för ditt stöd!






2019 - Året då allt hände!

Jag är lite dålig på att blicka tillbaka. Allt för ofta är det full fart framåt som gäller. Denna höst jag har jag dock tvingat mej själv at...